Förra våren undersökte Greenpeace rester av bekämpningsmedel på växter som säljs i holländska gardencenter. Resultatet utlöste en revolution i detta trädgårdsland, som vi nu börjar se resultatet av.
Miljöorganisationen köpte in 69 växter i de största holländska gardencenterkedjorna. Den farligaste kombinationen av bekämpningsmedel hittades på en Rhododendron från en belgisk plantskola som såldes under namnet RetroRhod. Där fanns totalt 14 medel; carbendazim, cyazofamid, fluazinam, tetraconazole, paclobutrazol, dichlorobenzamide. Samtliga dessa medel är antingen förbjudna i Holland eller i hela EU. Vidare var RetroRhod sprutad med lambdachalothrin, deltamethrin, flonicamid, imidacloprid, indoxacarb, pirimicarb och pirimicarbdesmethyl. Dessa medel är akut giftiga för bin.
En lagerolvon (Viburnum tinus) var behandlad med tio medel. Bland annat dicofol som är förbjudet i EU sedan 2008. Medlet är släkt med DDT och kan utgöra en risk inte bara för den som använder det utan också för människor som passerar. Vidare var växten behandlad med hexythiazox, chlorothalonil, Propiconazole, clothianidin,deltamethrin, imidacloprid, hiacloprod, thiamethoxam, och Endosulfan.
För cirka tio år sedan genomförde Greenpeace i Tyskland en liknande undersökning på frukt och grönt. Resultatet ledde till att flera av de stora europeiska livsmedelskedjorna ställer hårdare krav på rester av bekämpningsmedel än den lagstadgade gränsen som gäller i EU.
Nu ser vi samma utveckling när det gäller blommor. En del kedjor vill ha samma gränser för växter som för livsmedel. ”De vill ha säkerhet kring rester av bekämpningsmedel på slutprodukten, inte bara när det gäller ätliga växter som plocktomat och kryddor”, skrev facktidningen De Bloemisterij.
IKEA vägrade ta emot 10 000 krukväxter från en odlare sedan man hittat restvärden på 0,3 mg chloorpyrifos per kilo torrt ämne. Gränsen går vid 0,1 mg.
– Greenpeace-undersökningen har utlöst en chockvåg. Det är början till en utveckling där handeln skärper kraven, säger Coert Bregman på SGS till De Bloemisterij.
av Ewa Wildmark
